Behandling av beteendestörningar hos häst har traditionellt fokuserat på att mekaniskt förhindra hästarna att utföra beteendet, istället för att försöka finna dess underliggande orsaker.

Det finns dock, som tidigare nämnts, relativt svaga bevis för att krubbitning uppkommer genom observationsinlärning (Waran & Henderson, 1998; Cooper & Albentosa, 2005). Att ett flertal hästar på samma anläggning uppvisar stereotypier kan, enligt flera källor (t.ex. Waran & Henderson, 1998) antas bero på att dessa hästar är utsatta för samma problem och stressorer i sin miljö.

 

Den vanligaste metoden att förhindra hästen från att utföra beteendet är med en så kallad krubbitarrem, som gör det obehagligt eller omöjligt för hästen att spänna nackmusklerna tillräckligt mycket för att kunna dra in luft i svalget.

Om krubbitning har en stressreducerande effekt eller funktion i hästens digestion, kan förhindrande av beteendet leda till stress och försämrad djurvälfärd.

 

McBride & Cuddeford (2001) fann i en studie att krubbitarrem höjde nivåerna av stresshormonet kortisol på krubbitande hästar. Detta kunde dock inte kopplas till att själva preventionen av beteendet var stressande, eftersom ej krubbitande hästar (kontrollerna) också hade förhöjda stresshormonnivåer då de hade krubbitarrem på sig.

 

I samma studie påvisades dock också en sänkning i stresshormonnivåer direkt efter krubbitning, vilket tyder på att beteendet har en stressreducerande funktion.

 

Hästar som förhindrats krubbita under en kortare tid (24 timmar) har visat sig utföra beteendet mer frekvent efter perioden av prevention jämfört med hästar som inte förhindrats utföra beteendet (McGreevy & Nicol, 1998b). Beteenden som har en sådan återkopplingsmekanism gällande motivation, brukar antas ha någon typ av funktion för djuret (McGreevy & Nicol, 1998). Enligt samma källa argumenteras det ofta för att prevention av sådana beteenden kan inskränka djurets välfärd. Även Winskill et al. (1995) påpekar att förhindrandet av krubbitning kan leda till ökad frustration och att det riskerar resultera i att hästen börjar utföra en annan stereotypi.

Här kan ni läsa del 5