jag gjorde en liten observation i hagen idag när jag gav flickorna deras hö. jag snöade här om dagen in på hemsidan
http://www.slowfeeding.com/svhem.htm. Mycket bra hemsida där det mesta angående grodfoder utfodring förklaras, även en hel del intressanta konstruktioner av "slow feeding automater" mer eller mindre "foderhäckar".
Det som fastnade för mig var två saker. Den första var någonstans i alla beskrivningar av misslyckade automater står det
"Den här byggdes på den tiden då jag trodde att en portion hö skulle räcka längre. Idag vet vi att målet inte är att en portion ska räcka längre utan att hästen ska ha kontinuerlig tillgång till sitt grovfoder."
Vad är då meningen med SMHN? (Små Maskiga Hö Nät)
"Continuous Slow Feeding är målet med Slow Feeding. Det vill säga att hästen skall kunna ha kontinuerlig tillgång till sitt grovfoder men trots det inte äta för mycket."
Den andra saken jag fastnade för var
"Att få hästen att tugga sin mat mycket noga är otroligt viktigt eftersom hästens mättnads-receptorer inte sitter i magen som på oss människor utan i tuggmuskeln. Detta betyder således att hästen inte blir mätt av att ha ätit en viss mängd utan av att ha tuggat ett visst antal gånger."
När jag stod där i hagen stod jag och funderade över allt jag läst. Jag hade delat ut en höbal, med ca 2 kakor i ett hönät (från hööks). En hel bar stod kvar i skottkärran vilken Snaelilja var sist att överge och gå till hönätet. Våra hönät gör det svårare att äta för hästarna så länge de är fyllda till max.
Men det var stor skillnad på hur Snaelilja åt, och hur Lilja & Glodis åt. Som bild nr 4 visar får Lilja & Glodis som äter löst hö med sig en hel del i en tugga, även när de tar upp huvudet är det bara att "suga" i sig resten av höet som hänger. Samtidigt var det endast i början de tog upp huvudet, så fort de insåg att det bara var jag och min kamera så tog de inte ens upp huvudet mellan tuggurna. Snaelilja däremot som bild nr 5 visar har endast den tuss hö i munnen som hon lyckats få ur. Jag kunde räkna hennes tuggur på denna hö tuss fram tills hon fått tag på en ny, dessa var mellan 10-16 st.
När jag gick närmare för att räkna de andra flickornas var det omöjligt, de tog in en tuss samtidigt som de tuggade på den gamla och letade efter en ny. Under 16 tuggur hade de fått i sig ca 3-4 tussar till.
Då hästarnas mättnads receptorer sitter i antalet tuggor och inte mängd hö var det lätt att snabbt dra en slutsats.
För att ta med lite intressanta resultat från min enkla enkät.
Av hästar som INTE har fri tillgång på grovfoder har
65% svårt att stå still (24% av de med frit.)
31% av dessa är buffliga (20%)
11% stressade/nervösa/rädda (7%)
Fritillgång ökar bland hästar varit i samma ägo en längre tid. Av någon anledning är det även hästarna som får mat 3 gånger om dagen som har de högsta procentuella siffrorna inom alla områden.
Nu är det dags att även våra flickor och pojkar får fri tillgång. Att skapa en automat (med SMHN) kommer att redovisas i projektarbetet. Roligt att utforma det under tiden jag håller på. (men det får inte min lärare veta..)
