adrenalin

Jag hade inte haft något emot ifall insekterna blev utrotningshotade. Trots att det var molnigt och blåsigt lyckades deras vingar ta sig till hästarna.
Mathilda blev nog därför ganska glad när regnet kom. Vi jobbade på galoppen, gick riktigt bra, förutom att hon hänger sig i andra änden av linan. Men det bara är att hänga kvar och fortsätta med mönstret så slappnar hon till sist av, lite jobbigt att galoppen en så länge endast sker på adrenalin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback