Då var vi hemma från england, och jag har aldrig längtat så mycket efter att leka med hästarna. Nicke blev först ut eftersom han inte vågade hoppa över bäcken till andra sidan, alla andra vågade, men inte han. Så jag lekte med honom, shiet va han flög omkring, riktigt LB Extrovert. (skillnanden på LB Ex och RB EX är att left brain har en förmåga att tänka Uppåt, bocka, skutta och sparka, medan right brain tänker mer framåt framåt framåt.) Vi lekte först vid mindre vatten ställen för att se vart hans "problem" börjar, jag kunde se att bara vatten och andra diken var okej, men lera var lite jobbigt. Vi gick till det stället där stona hoppar över, lekte där minst en halvtimme, men han vågade aldrig mer än att lyfta på ett framben. Men det är helt okej, han ska göra det orädd och självsäker samtidigt som det ska vara hans idé. Sen hittade jag ett annat ställe där han faktiskt vågade sig över.
Gjorde jag ett bra jobb den dagen? Svaret får jag Dagen därpå:
Han gick till grinden så fort han såg mig, hjälpte mig att ta på grimman genom att ta ner huvudet till min nivå och vände det mig mig. Han var helt med med öronen framåt hela tiden samtidigt som han hellre kollade på mig än att dra framåt. När jag råkade tappa linan under alla hans skutt ute på volten så fortsatte han bara runt på volten, och kom in när jag bad honom. Och när vi gick tillbaka till bäcken vid den plats där han inte vågade sig över innan, kunde vi fortsätta Precis där vi avslutade igår. Efter bara någon minut valde han att hoppa över. När jag sedan satte mig på knä för att ta av grimman väntade han tålmodigt med huvudet nere även när den tagigts av. Sen följde han mig frivilligt.
bra eller dåligt?
