Parelli Celebration Dag 2

Vi började lördagen med att klockan ringde 05.15, upp och hoppa, jag var riktigt krasslig och fick senare under dagen feber. Men vad gör man inte för Parelli. Vi var på plats för morgonmötet 06.30, iklädda våra blåa tshirtar och en gul EVENT TEAM väst. Dörrarna öppnades kl 8 och showen startade 09.30. Det var KÖ vid halv 8, och folk bara vällde in så fort dörrarna öppnades! Vid entrén blev de då hälsade välkomna av instruktörerna och även Neil Pye, då showen började och instruktörerna behövde vara någon annanstans fick jag hoppa in och hälsa de sena människorna välkomna. Hur kan man komma sent till något sånt här? Annars stod jag vid the parelli connect tower och pratade med folk om parelli medlemskapet, och att de faktiskt får en fri testperiod på 30 dagar då de kan avbryta det utan att ha betalat ett pund!

Då det var en hel del folk som var såna missade vi början av showen, han komma in precis då de lösa hästarna slutat springa och i par gick till varsin predator, Linda och Pat. Temat för helgens celebration var horsenality vilket de snart började presentera och visa, både med hästar där och med filmer på ”typiska” beteenden. Riktigt bra förklarat!

Vi hade fått instruktioner om att när Neil kommer in i arenan så är det dags för oss att gå ut så vi hinner före allt folk. Men då våra ledare knappt hade koll på showen hände det att Neil kom in i arenan för att bara presentera nästa ekipage, lite bittert när man sen hör att vi missat en jätte fin uppvisning, men men. När allt folk kommer finns det inte tid till andra tankar, ibland var det riktigt fullt upp även hos oss.

Pat och Linda hade även varsina sessions med strategier för extroverta respektive introverta hästar. Linda coachade en av instruktörerna och hennes introverta häst, det var så himla kul att se hur intresserad hästen blev och mot slutet var det många som även fällde en tår då hästen valde att mysa med sin människa och leka i hennes hår.

Sista showen för dagen var vi nära på att missa, just för att Neil kom in i arenan. Men några var smarta och avvaktade, vilket vi också gjorde, som tur. Ekipaget han presenterade var Pat och hans trotjänare Magic, detta var hennes sista show innan hon får gå i pension och bli mamma ledig.

Mot slutet av dagen dog min röst, det var inget jag längtade efter mer än en varm säng när allting var över och de sista människorna gått ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback