Vi fick sova en halvtimme mer denna dag, 05.45 ringde väckarklockan. Jag som började bli sjuk på lördagen, var noga med att få så mycket sömn det var möjligt, jag vaknade upp pigg och feber fri, men utan röst. Hur ska jag då kunna övertyga folk att gå med i Parelli?!
Shopping manin fortsatte även på söndagen, Anne som jobbade på inventory bar in låda efter låda och produkter tog slut redan på morgonen. Folket var denna dag någon minut snabbare in i arenan. Detta är mycket viktigt för oss då vi inte får gå och kolla på showen förrän alla tagit sina platser. Linda presenterade då Horsenality +Humanality = Match reporten, vilket var väldigt intressant, vi ser verkligen fram emot att få våra reslultat, vilket faktiskt blir mer eller mindre en hel BOK (100+ sidor) om vår häst, och Oss.
Efter det tog linda sig an en riktig mismatch, med en lext brain extrovert häst och ägaren right brain introvert. Hästen var en kolsvart ”rescuehorse” som räddats ifrån dressyrvärlden. Han hade otroliga problem med tränset och bettet, och fick panik när tyglarna bara lyftes. Det viktigaste i detta samspel var att hästens energi skulle matchas, ifall den slängde snabbt med huvudet för att inte bli tränsad, skulle man lika snabbt smeka den med tränset, och alltid uppmuntra hästen till att faktiskt göra de beteenden vi inte önskar (omvänd psykologi = the ambassador of yes) Linda gjorde senare valet att faktiskt själv hoppa upp på hästen, där hon visade upp friendly game på hög nivå, och visade tekniken no brace där hästen aldrig fick något att spjärna emot på, samtidigt även passenger lesson och machta hästens energi. Resultaten kom väldigt snabbt då hästen började tänka och slappna av och faktiskt skritta och trava kontrollerat och avslappnat. Då slutade avslutade hon med att tacka Pat och att hon alltid drömt om att kunna hjälpa en häst på detta sätt.
Under pauserna var det än en gång kaos, många produkter tog slut, men parelli var snälla och sa att de skickar hem gratis sådant som tagit slut. En läskig sak hände mig och en av mina pareli connectmedarbetare, vi stod och pratade för att de allra flesta hade gått och satt sig. Så kommer en amerikan fram och hälsar på oss, jag kollar på hans namnbricka och ser att det är Parelli President Mark Weiler. Wow häftigt, han fortsätter att små prata med oss, efter vilket han frågar:
- Ser ni damen med den lilla tröjan som står i kön till clothing retail.?
- Ja nu ser jag henne.
- Ni tror inte någon av oss tre bör gå fram och hjälpa henne? Är inte konceptet att man får en ny fräsch tröja i kassan?
- Ja jo självklart, men vi vet faktiskt inte exakt hur allt går till vid clothing för vi är intränade på Parelli connect (Goergina som stod bredvid mig var redan på väg mot kvinnan medan jag håller mig kvar då jag bedömer att den stackars kvinnan inte behöver bli omringad av folk i gula västar)
- Oh men vi är en union här, alla hjälper alla!
- Självklart
- Go on this is a two man job!
Snacka om att jag blev rädd!
Nästa nummer av showen var en lektion på hög nivå med Pat som skulle ge en bild av parelli tävlingshästar. Även denna häst var en ”rescuedhorse” som föl kostat kring 1 000 000 svenska kronor men redan efter inridningen iprincip gavs bort då den ansågs vara galen. Vi lärde oss att Pat inte är så bra på att förklara, vi förstod faktiskt inte vad de olika övningarnaä gick ut på. Vilket vi fortfarande inte gör efter ett dygns diskuterande…
Sista delen av showen fick vi se ifrån bakom kulisserna då alla vi volontärer skulle vara med i slutet. Då såg vi först parelli intruktören silke som sitter i rullstol och gjorde vacker show med en lusitano. Efter detta var det dags för min favorit som var Mickey med hans vackra vita hingst och ett räddat fux sto. Tidigare under dagen stötte jag faktiskt på honom i vårt lunchrum och lite senare fick jag även möjligheten att ta en bild på honom och hans hästar. Då såg vi även att både hans och Silkes hästar hade mycket fina barfota hovar! Hans show var den vackraste och mest harmoniska show vi hittills sett. Han började först med ”tömmkörning” i repgrimma, där han visade piaff, passage och half pass, där hästen utan minsta spänning eller misstycke utförde alla dessa övningar även senare under sadel.
Sist fick vi entusiastisk springa in och klappa händerna tillsammans med alla andra medarbterade. Efter detta fanns linda och pat tillgängliga bakom kulisserna, där jag kramade Linda och tackade henne för allt dom har gjort. Trots att hon säkert hört dessa ord många gånger förut, blev hon fortfarande glad och rörd och gav mig en extra kram. Vilket såklart gjorde att jag började störttjuta.
Efter detta var showen slut och vi utförde se sista minuterna av vårt vanliga arbete innan vi började ta ner alltihop. När det vid klockan 19.30 var tid för parelli team middag var vi helt slut. Middagen var jätte god och som avslut delade alla med sig av sina highlights från helgen med Niel Pie och the parelli president Mark där vi fick höra många rörande historier.
Då var äventyret över. Vi har vidgat våra yver, bestämt och ändrat oss angående vår framtid ett flertal gånger. Men jag vet att det jag vill göra är någon gång att få visa upp min häst i en sådan arena med spotligths och vacker musik, jag vill visa världen why parelli is way more then riding, varför man kan börja använda psykologi och hästarnas egna språk istället för slagord och sparkar. Jag vill visa att parelli bara är en hjälpande hand för att du senare ska kunna göra vad du än önskar med din häst, och min önskan är shower/demonstrationer och tävling, där jag tänkte ta vara på den kunskap och möjlighet jag har till gångartsridning.
I början av 2012 åker vi till Florida på en intruktörs test/förberedande kurs. Ger parelli mig stipendium till vidare utbildning stannar jag kvar och gör min externship under våren.
