ibland vet man inte vad man ska göra i sitt liv. där är jag. jag vill hålla på med hästar, bli parelli intruktör om parelli godkänner mig. så mycket vet jag. sen är det tomt. Så idag flyttade jag och nicke tillbaka till norrköping. Mina två andra pojkar är kvar i jönköping, (min pojkvän och frodi).

Innan Nicke lastades idag så kollade vår fysioterapeut igenom honom,(det var bara en vecka sedan han behandlades första gången så det var bara för att han skulle flytta.) och hon var positivt överraskad över hur mycket han hunnit förändras. Muskelskadorna blev "mindre" och mjukare och han var även mjukare i musklerna. Det känns superkul!

Sen var det dags att gå in i transporten, inte hans favoritställe, men det gick ganska så bra, inga stora panik-stunder, endast en faktiskt. han var inte helt 100 med att gå in själv, med mig bredvid transporten. Han kom in helt, men ville inte stanna kvar. så då gick jag in och försökte innifrån. Då var det nästan inga problem. Mamma fick lyda mina årder och klappa (smeka) honom på rumpan i omgångar och flytta väggen fram och tillbaka någon gång sen va han lugn. Bilden visar Nicke på ett stopp under resan. Han var faktiskt knappt svettig när vi kom fram, åt även något då och då under resan. Och väl framme var det mer mat som gällde. Han är så duktig :)