.. av skräck och glädje. Var bara tvungen att ta Nicke idag, både för min egna och hans skull. Och han var på hugget. Träna skänkelvikning, sa du skänkel? du menar trav trav trav.. nej det var ju inte det jag menade tänker jag samtidigt som jag märker att jag inte sitter i min sköna dressyrsadel, utan i en öppen allround sadel, som jag höll på att ramla av ur. Riktigt så farligt var det kanske inte, men jag kan säga att jag saknar min gamla portugesa.. (mer fram och bakvalv kan man inte få)
Men jag och Nickebegav oss ut, han var inte RB, men som sagt på hugget. Gick en hel del mitt på vägen för hans hovar och han går så himla mycket bättre. för något år sen kunde man glömma grusvägar, ja förutom kanterna. Det är mycket som inte stått helt rätt till i den hästkroppen. Men nu så!
Tillbaka till varför jag inte kan sluta le, DEN HÄR HÄSTEN KAN JU GALOPPERA! jag galopptränade Lilja innan, där var det två språng, som mest som kändes Lika galopp. Så det kan ha påverkat dagens fasination över Nickes galopp. Jag red exkat samma runda som jag red med Nicke, med Glodis igår. Då hann vi göra massa saker på vägen, massor skänkelvikningar, igång och avsaktningar med mera med mera! Med Nicke kändes det som om rundan var över på 5 sekunder, framförallt galoppsträckorna. Han tar några språng, jag hinner precis ordentligt komma in i rytmen slappna av och tänka på hur himla härligt det är, innan vi är framme vid nästa nerförsbacke.. Och när vi kommer fram till stallet är har han knappt någon "vriden päls" (hästar med päls vrider och ställer den upp för att reglera kroppstemperaturen). Så nästa gång blir det en längre sträcka så vi hinner träna nåt i någon annan gångart än skritt.
Nicke mår verkligen bättre i hela sin kropp, idag kunde han göra öppnor! Bara något steg åt vardera håll, och så upprepade vi det tills jag var säker på att han förstod vad jag menade, även om han inte utförde de helt 100%. Tidigare har öppnor var Omöjliga, Han Kunde Inte Gå i en Öppna.
Nedan ser ni en bild på min saknade sadel.
