Glaeda är helt otrolig, eller så har jag dåligt minne, men har tror att jag aldrig ens börjat lära henne sideways mot mit, men hon gör det utan problem. Från vänster sida var det bara lite jobbigt men det gick snabbt över. Sen var hopp över en ensam tunna inga problem heller, svårare från ryggen dock.

Från rygen blev allt jobbigare, ovanligt nog. Hon ville springa och helt galoppera, och jag kände att de gamla hålla fast i tyglarna reflexerna fortfarnade fanns lite. Så jag kollade om hon kunde "one rein stop" med sticken, och sen släppte jag tyglarna, höll handen i sadeln istället och så fort hon blev orolig och ville springa så lugnade jag ner henne med bara sticken.

Samtidigt blev det en utmaning att rida med mening, på ett fält. Det är svårt för mig i alla fall. I en paddock, ja dör finns spåret och en volt där och hörn där. PÅ en väg, ja där är det bara följa vägen. Men på ett fyrkantigt fält finns? ingenting. Så det gäller att ha bra fokus!

Jag bestämde mig då för att följa fältet längst kanten. Hela först varvet tog dubbelt så långt tid som det andra och det var skritt som gällde. Så fort vi påbörjade det andra så slappnade hon av och kunde då börja bli intresserad av vad jag hade att säga. Vi travade lite lugnt o fint, men hon var så slut efter det första varvet (mentalt och känslomässigt) så det även påverkade hennes dåliga fysik. Så hon tackade snällt nej till trav senare när jag bad om det. Det är bra när man har en RB extrovert!

Snaelilja fick även hon komma ut på fältet. Det var skummning och dimman kom krypandes när vi gick ut på fältet. Tjejen är lite för snäll för sitt eget bästa." Visst går jag om du säger att jag ska göra det", och sen blir hon rädd och har massa energi och drar lite hemmåt, men lyssnar fortfarande jätte fint.. Får göra om och göra rätt nästa gång.