Jag och Nicke har också gjort framsteg, när jag satte mig upp här om dagen, så kändes allting rätt. Hans kliv var inte föör stora och han behövde ingen påminnelse i tygeln för att stanna. Allting kändes harmoniskt, precis så som det ska vara! Sen tog jag och Frodi vår första utreritt. Han var superglad! Woho vi går på okänd mark, kom igen jag vill galoppera! Han har lite dygliga drag från sin mamma Glaeda, som är likadan, fast mer uthållig. För Frodi tog ganska fort, dock gjorde vi super fina övergångar i en liten uppförsbacke så det är inte så konstigt att han blev trött. PÅ bilderna nedan ser ni Nicke passa på att ta en paus medan jag fotar pojkarna som var supernyfikna och tittade på under hela mitt och Nickes pass.