Igår fick jag äntligen åka till pojkarna, nu börjar det bli en del i skolan så det blir inte så mkt tid till hästarna den närmaste veckan.
Igår fick jag gå till andra änden av hagen för att hämta piff och puff. Det var några maskiner som höll på längre bort så de kunde inte höra mig. Men när jag kommit tillräckligt nära, då blev de glada och kom springandes den lilla biten. (frodi sprang, gyllir gick) Då vart jag lite lat och hoppade upp på gylli roch tog frodi som handhäst tillbaka till grinden.
Frodi var riktigt pigg idag, eller han är ju det alla dagar. Det är så himla roligt! Vi lekte lite och min plan var att jobba på circling game, men han ville inte lämna mig! (vilket problem!) men det är svårt , man ska ha en plan och samtidigt ta det man får! men vi fick till lite yoyo game ut på hela 22", sen fick vi till lite galoppfattningar i circling.
Sen hoppade jag upp. Han är så framåt den lilla mannen! Vi lekte lite med alla gångarter och fixade stoppen och backen lite. men det måste vi bli ännu bättre på! jag är inte tillräckligt konsekvent där.. Senare under en liten galopp sträcka upptäckte jag att jag för första gången gav honom en helt casual rein, altså endast en hand på tygeln som även ligger i manen. Inte för att jag varit medvetet rädd och hållit han tajt, men det tar ett tag att verkligen våga lita på dom, omedvetet!
Nicke ska nu lånas ut och bli Annes partner. (tjoho en häst mindre!) Igår var första play session de hade, och under tiden fick jag underhålla mig med Annes Gyllir. Måste säga att det gick bra för båda. Något som var riktigt roligt var då anne gör lite circling game med Nicke och han fryser fast på samma ställe varje gång. då säger hon
"Varför får jag samma problem med båda hästarna?! (de har trots det helt olika horsenality)
(jag kom på i efterhand) "The horse is your mirror!"
Sen hoppade vi upp, och tog en liten sväng. Nicke får än en gång agera snäll storhäst medan ryttaren kommer över sin skräck. (kan dock säga att det gick himla mycket snabbare för Anne än för mig, tog ett halvår innan jag vågade testa galoppen..) Men jag kan nog säga att det gick riktigt bra, hon kunde inte sluta le och frågade om inte han var till salu, vilket han inte är, vem ska då frodi gå med.. jag och gyllir knatten försökte hänga med, han var väligt trevlig, välriden, känslig och bra gångarter. Anne satte även igång lite tölt träning på Nicke. jag har själv ridigt den, men aldrig sett den från sidan, vilket jag gjorde nu. Det ser helt OTROLIGT ut. Detta MÅSTE filmas!
(bild på mig och nicke dagarna innan pojkarna flyttade)
Igår tog vi alla pojkar med oss, men Nicke fick stå och vänta i boxen medan piff och puff lekte. Eller puff lekte och piff tittade på. Vilket inte var det bästa då frodi senare under ridningen var extra pigg och skuttig. Nu vet jag att jag Måste "värma upp" Frodi en del innan han rids för att ha en så behaglig och samspelt tur som möjligt. Warm up strong and ride soft!
På slutet av turen så gjorde vi en liten övning. En häst står vid kanten, den andra går om den, stannar och går skänkelvikning till kanten så att den stannar framför den. Och sen går den andra hästen om och stannar framför den andra.
Efter några gånger började Frodi förstå att jag försökte få igenom någonting. han var så duktig, han lärde sig sideways! (skänkelvikning!) men han går lätt emot trycket i grimman när jag ska stanna han. Fixade det lite, men det krävs mycket repetition. Han ska bli så känslig som det går att bli!
I söndags, dagen efter att pojkarna flyttar till sitt nya ställe, bestämde vi oss för att leka lite. Nicke fick va kvar i hagen, medan Piff (frodi) och Puff (gyllir) fick följa med. Det är SÅ HIMLA ROLIGT ATT HA PARELLI SÄLLSKAP! Vi lekte lite och gav varandra tips och spånade tillsammans kring olika saker. Vi red även ut en sväng, Frodis första riktiga uteritt. Gick super! Kunde gå först och sist, ta alla gångarter och han brydde sig ingenting om bilar, eller bilar med släp!
Men det är så mycket på gång i hans hjärna så kolla vart han sätter fötterna blev en utmaning i lite terräng. mo ha ha det ska det göras mer av!
Pojkarna åkte idag till deras nya hem ute på vikbolandet. Det får bo med farbror Gyllir (uttalas Gittlir, men det går även bra med Gaylir)
Nicke och jag har aldrig riktigt tagit tag i det här med transporten, samtidigt "it's NOT abut the trailer!" Det gick Ovanligt bra att lasta honom även om det tog 2 timmar. Det gick riktigt bra och det var Hans idee att gå in, typ 2-3 gånger tills det vände och allt bara gick sämre. Goal oriented direct line thinkers, nu har man lärt sig en läxa. Men han gick in och stannade där inne utan att kvadda sönder transporten, han var faktiskt ganska lugn, och t.o.m åt.
När vi kom fram och släppte ihop honom med Gyllir så nosade de lite lätt på varandra och sen började äta.
Vi åkte tillbaka för att hämta Frodi. Vi var tvugna att ställa transporten en bit bort ifrån stallet, den biten red jag, vilket var tur för jag hade inte hunnit (eller orkat) springa så fort som frodi ville. Han är så himla härlig, orädd nyfiken och framåt! Lastningen gick kanon den med, han var väldigt intresserad av all hästlukt som var i transporten, för själva transporten var ju ingenting.
När vi kom fram och gick mot hagen fortsatte frodi att springa, Nicke blev jätte glad och gnäggade! Dock blev han mindre glad när han insåg att det var rovdjuret frodi som kom. Frodi och Gyllir blev bästisar på en gång, och de satte tillsammans igång och jagade Nicke.
de små knubbisarna hängde på ett bra tag, men när de kommit tillbaka til grinden gav Gyllir upp, han tyckte det var nog. Frodi fortsatte att jaga in nicke i skogen. De försvinner där ett tag. Och sen kommer nicke ut ur skogen SKRITTANDES! utan frodi efter honom. Det går en stund och frodi syns fortfarnade inte till!!! jag och Anne (som äger gyllir och bor på gården) går och tittar om det hänt något, kan nicke ha dödat honom, kan han ha fastnat, brytit benet? nej då HAN STOD OCH ÅT! han hade helt enkelt bestämt sig för att ta en fika paus. aldrig varit med om något liknande!
Sen skrev Anne till mig senare under kvällen :
Jag ledde hästarna en i taget till vattnet i halsring. Väluppfostrade pållar vi har! De traskade med mig så snällt en i taget upp på kullen. Hur många hästar(hingstar) kan man leda i halsring medans resten av flocken är i andra änden av hagen och springer? Så coolt.
lekte med tre damer idag, hade en breakthrough med Mathilda! Börjde med Glaeda som faktiskt kom till mig, precis efter att nicke hälsat på mig. hon är nickes nya flickvän nu, de gör ALLT tillsammans. Jag fjäskade mest för glaeda, gav lite godis här och var, sen lekte vi friendly game med grimman, tog hon upp eller bort huvudet följde grimman med, blev hon nyfiken eller tog huvudet mot mig så försvann grimman! Hon är så smart så snart förstod hon poängen och accepterade grimman. Det var allt vi gjorde.
Sen kom glodis. vi lekte med 45" linan ("lassot") , long distance driving game, från hönät till hönät medan jag stod på sama plats. Perfekt övning för introvert, eller hungriga extrovert hästar. Går att göra på alla nivåer, lång till längre lina, och skritt till galopp. Både som driving game och yoyo game. Sen fortsatte vi med "connected" trott som på sistona gått riktigt bra och idag fick vi till ett helt varv! och mot slutet gjorde jag bara lite stick to me för att testa, och hon fattade till och med galopp! Hon är helt otrolig! Det gör så mycket när man tar hand om hennes känslor och ger henne tid. Idag frös hon aldrig ens fast.
mathilda kom sist. Och där har jag lärt mig något nytt! jag har missuppfattat hennes horsenality så himla länge, och jag har länge sett the signs men det har aldrig gått igenom min tröga hjärna. Hon är en INTROVERT! Jag har alltid läst henne som extrovert, men allt de behöver gör henne värre! Mer lina, mer space, mer energi och högre faser har ju faktiskt inte fungerat! Hon vill hålla handen, ha lång tid på sig att tänka och helst av allt stå still och mysa med mig. Hon är helt enkelt en high spirited introvert! helt otroligt. circling game har aldrig varit vår starka sida, desto mer lina desto mer springer hon, men så fort hon känner att det tar stopp saktar hon ner lite, och ger mig "slak in the rope". Så idag trots att jag hade 45" höll jag kvar henne nära när jag skickade ut henne. Sen gjorde vi lite yoyo på två ställen, efter några gånger förstod hon faktiskt det! Vilket hon aldrig gjort förr. Men nyckeln var att vänta, och inte vara så hård på vart hon ska stå. Jag börjar min fas 1 vid ett visst ställe varje gång, sen fortsätter jag uppåt sakta med en fortfarnde mjuk fas 4 tills hon stannar. Så fort hon stannat bad jag henne fram igen. (hon stannade med näsen mot mig berädd på att komma in) efter bara några gånger förstod hon alltihop! Men hon får fortfarande panik vid ett vanligt circling game när jag står neutral i mitten och hon ska fortsätta gå/springa ute på volten. Typiskt för RB Introvert är att dom är "bonding", och gärna vill vara med en. Så desto mer panik hon har desto mer vill hon komma till mig, oftast. Så jag måste komma på ett sätt att göra the circling game ofarligt och trevligt för henne. ( egentligen är det lite roligt att jag har problem med att min häst vill vara med mig för mycket ... )
Dagens session kommer i två korta filmer online och freestyle. I den första ser ni att han reagerar när jag tar på hans öron, och även vad jag gör åt det. Ni får ursäkta den dåliga kviliteten i den andra filmen. Mot slutet i den visar jag frodis specialitet, backning.
Mina highliths från filmerna är: i den första filmen ser man även hur uppmärksam och intresserad han är, har frågar mig konstant vad det är jag menar och vad han ska göra. Det var även första gången jag drog fram presenningen vilket han bara var väldigt nyfiken på. I den andra filmen ser man även lite Liberty när han följer efter mig, och när jag flyttar på platsröret så försöker han till och med gå på det.
Idag var första gången jag testade att lära några av mina hästar piruett online, det är ett av alla "task" i L3 eller 4.
Det ser till en början ut som ett varvbyte ute på volten. Men sen stoppar man framdelen och puttar den åt andra hållet. Alltså driving game på zon 1+2 Ifrån zon 5. Här upptäckte jag snabbt att det det lättare om man Inte var nära staketet och om man är snabb med linan så att man istället kan hjälpa hästen från andra hållet.
Alltså jag la linan bara öven hästens hals och tillbaka under. Ber den gå på volt lagom nära, ber den komma in och byta varv, men samtidigt "stänger jag av" vägen dit så att den går tillbaka åt samma håll. När jag hamnar bakom hästar fastnar förhoppningsvis inte linan på baken, utan nu hänger på den sidan där hästen nu ska vända. Där hjälte det båda hästarna jag testade det på att dra lite i linan så de föstod att det handlade om att snurra tillbaka. Sen avslutade jag gärna med några travsteg mot mig och godis.
Mathilda är inte en så självsäker när det gäller att lära sig nya saker, så våra piruetter hann inte bli så vackra idag. jag märkte att på nära avstånd har mathilda mycket draw och så fort jag hamnde bakom henne ville hon komma tillbaka till mig. och helst krypa in i mig. Samtidigt ville hon dra när hon hamnade får långt bort...
Glaeda är otroligt lättlärd och där började piruetterna likna något. Men med glaeda har jag istället problemet att hon fortfarande är mer eller mindre dödsrädd för sticken och stringen. Medan jag gjorde Extreme friendly med mathilda, då jag snärta och snurra och hade mig med sticken så var Glaeda hästen som höll sig längst bort av alla. Måste komma på ett bra sett att vänja henne vid det..
Började lekdagen med Nicke, vår relation går framåt med stormsteg. Han var ännu mer nyfiken och intresserad idag, till och med ställde frågor oftare. Samtidigt som han inte lika ofta frös fast och vände bort huvudet. Det jobbade jag en del på igår, att efter att vi gjort något kunde han stanna, och vrida bort huvudet som om han inte vill titta på mig, det innebär att han blir lite osäker. Då väntade jag bara ut han och var noga med att inte rikta någon energi mot honom. I vissa fall fick jag även börja gå bortått, mot zon 5, men "he snaped out of it" så fort jag började gå. men idag var det desto mindre sådana stunder. Bäcken hoppade han även ganska frivilligt över, och stick to me fick vi nästan till i galopp, men han har så mycket energi som måste försvinna innan han kan galoppera sansat i mitt tempo. Ska se om jag kan filma hans flygturer imorn.
Frodi som jag bestämt ska bli min stjärna, fick sin första session sen jag kom hem från england nu i torsdags.
Började online.
Tänkte att jag kan sadla han under tiden kan smaskar mineraler. han var lite extrovert och rörde till och med omrking på hinken så att han samtidigt som han åt kunde röra på fötterna. Men det går ju snabbt att sadla tänkte jag. Hade han inte varit så självsäker hade jag lärt mig en läxa. När sadeln gled av, som tur på min sida så jag hann fånga den lite, stannade han bara upp någon sekund för att kolla vad som låg vid hans bakben, men sen fortsatte han med att undersöka allt i hans närhet.
Alltså, försök inte sadla en häst som inte vill stå still, framförallt om du har en häst som kan bli rädd eller om du är rädd om din sadel. Men på sätt o vis var detta ett bra test.
Sen online jobbade jag o frodi på lite sideways och circling. Trots att han är ganska extrovert så tröttnar han fort ute på volten och saktar av till skritt. Det var då jag testade det Pat på senaste (för mig) tiden har visat, att en fas 4 innebär att slå sticken tre gånger (på samma ställe). Istället för att en fas 4 endast är en touch it.
(faserna : fas1-lift it
fas2-lead it
fas3-swing it
fas4-touch it )
Detta fungerade väldigt bra, han ansträngde sig till och med där ute. Sen lekte vi med lite övergångar (yoyo game) ute på volten. Gjorde det till ett mönster. Vid trädet - halt. vartefter la jag till vid traktor-trav/galopp. Vilket gick Riktigt bra. efter bara några gånger gjorde han SLIDESTOPP vid trädet. Övergångarna mellan gångarterna var lite sämre, får jobba på att renodla dom lite.
Sen hoppade jag upp och gjorde iprincip samma sak uppsuttet. Detta var andra gånger under sadel, och han sa ingenting. Det blev dock en liten bock, men det var mitt fel då jag endast använde faserna (rumpa, lår, vader, hälar) utan att vara följsam och genom min följsamhet visa att jag ville framåt. Han erbjöd även en hel del backning, utvecklade det till en backing circle. alltså backa på volten, endast första gången var jag tvungen att stanna upp och flytta framdelen - backa -flytta fram- backa o.s.v han är så himla lättlärd :)
Nästa gång vill jag ha min session filmad, både för att se mig själv och hästen ur en annan synvinkel, men även kul att ha lite på film.
Då var vi hemma från england, och jag har aldrig längtat så mycket efter att leka med hästarna. Nicke blev först ut eftersom han inte vågade hoppa över bäcken till andra sidan, alla andra vågade, men inte han. Så jag lekte med honom, shiet va han flög omkring, riktigt LB Extrovert. (skillnanden på LB Ex och RB EX är att left brain har en förmåga att tänka Uppåt, bocka, skutta och sparka, medan right brain tänker mer framåt framåt framåt.) Vi lekte först vid mindre vatten ställen för att se vart hans "problem" börjar, jag kunde se att bara vatten och andra diken var okej, men lera var lite jobbigt. Vi gick till det stället där stona hoppar över, lekte där minst en halvtimme, men han vågade aldrig mer än att lyfta på ett framben. Men det är helt okej, han ska göra det orädd och självsäker samtidigt som det ska vara hans idé. Sen hittade jag ett annat ställe där han faktiskt vågade sig över.
Gjorde jag ett bra jobb den dagen? Svaret får jag Dagen därpå:
Han gick till grinden så fort han såg mig, hjälpte mig att ta på grimman genom att ta ner huvudet till min nivå och vände det mig mig. Han var helt med med öronen framåt hela tiden samtidigt som han hellre kollade på mig än att dra framåt. När jag råkade tappa linan under alla hans skutt ute på volten så fortsatte han bara runt på volten, och kom in när jag bad honom. Och när vi gick tillbaka till bäcken vid den plats där han inte vågade sig över innan, kunde vi fortsätta Precis där vi avslutade igår. Efter bara någon minut valde han att hoppa över. När jag sedan satte mig på knä för att ta av grimman väntade han tålmodigt med huvudet nere även när den tagigts av. Sen följde han mig frivilligt.
Vi fick sova en halvtimme mer denna dag, 05.45 ringde väckarklockan. Jag som började bli sjuk på lördagen, var noga med att få så mycket sömn det var möjligt, jag vaknade upp pigg och feber fri, men utan röst. Hur ska jag då kunna övertyga folk att gå med i Parelli?!
Shopping manin fortsatte även på söndagen, Anne som jobbade på inventory bar in låda efter låda och produkter tog slut redan på morgonen. Folket var denna dag någon minut snabbare in i arenan. Detta är mycket viktigt för oss då vi inte får gå och kolla på showen förrän alla tagit sina platser. Linda presenterade då Horsenality +Humanality = Match reporten, vilket var väldigt intressant, vi ser verkligen fram emot att få våra reslultat, vilket faktiskt blir mer eller mindre en hel BOK (100+ sidor) om vår häst, och Oss.
Efter det tog linda sig an en riktig mismatch, med en lext brain extrovert häst och ägaren right brain introvert. Hästen var en kolsvart ”rescuehorse” som räddats ifrån dressyrvärlden. Han hade otroliga problem med tränset och bettet, och fick panik när tyglarna bara lyftes. Det viktigaste i detta samspel var att hästens energi skulle matchas, ifall den slängde snabbt med huvudet för att inte bli tränsad, skulle man lika snabbt smeka den med tränset, och alltid uppmuntra hästen till att faktiskt göra de beteenden vi inte önskar (omvänd psykologi = the ambassador of yes) Linda gjorde senare valet att faktiskt själv hoppa upp på hästen, där hon visade upp friendly game på hög nivå, och visade tekniken no brace där hästen aldrig fick något att spjärna emot på, samtidigt även passenger lesson och machta hästens energi. Resultaten kom väldigt snabbt då hästen började tänka och slappna av och faktiskt skritta och trava kontrollerat och avslappnat. Då slutade avslutade hon med att tacka Pat och att hon alltid drömt om att kunna hjälpa en häst på detta sätt.
Under pauserna var det än en gång kaos, många produkter tog slut, men parelli var snälla och sa att de skickar hem gratis sådant som tagit slut. En läskig sak hände mig och en av mina pareli connectmedarbetare, vi stod och pratade för att de allra flesta hade gått och satt sig. Så kommer en amerikan fram och hälsar på oss, jag kollar på hans namnbricka och ser att det är Parelli President Mark Weiler. Wow häftigt, han fortsätter att små prata med oss, efter vilket han frågar:
- Ser ni damen med den lilla tröjan som står i kön till clothing retail.?
- Ja nu ser jag henne.
- Ni tror inte någon av oss tre bör gå fram och hjälpa henne? Är inte konceptet att man får en ny fräsch tröja i kassan?
- Ja jo självklart, men vi vet faktiskt inte exakt hur allt går till vid clothing för vi är intränade på Parelli connect (Goergina som stod bredvid mig var redan på väg mot kvinnan medan jag håller mig kvar då jag bedömer att den stackars kvinnan inte behöver bli omringad av folk i gula västar)
- Oh men vi är en union här, alla hjälper alla!
- Självklart
- Go on this is a two man job!
Snacka om att jag blev rädd!
Nästa nummer av showen var en lektion på hög nivå med Pat som skulle ge en bild av parelli tävlingshästar. Även denna häst var en ”rescuedhorse” som föl kostat kring 1 000 000 svenska kronor men redan efter inridningen iprincip gavs bort då den ansågs vara galen. Vi lärde oss att Pat inte är så bra på att förklara, vi förstod faktiskt inte vad de olika övningarnaä gick ut på. Vilket vi fortfarande inte gör efter ett dygns diskuterande…
Sista delen av showen fick vi se ifrån bakom kulisserna då alla vi volontärer skulle vara med i slutet. Då såg vi först parelli intruktören silke som sitter i rullstol och gjorde vacker show med en lusitano. Efter detta var det dags för min favorit som var Mickey med hans vackra vita hingst och ett räddat fux sto. Tidigare under dagen stötte jag faktiskt på honom i vårt lunchrum och lite senare fick jag även möjligheten att ta en bild på honom och hans hästar. Då såg vi även att både hans och Silkes hästar hade mycket fina barfota hovar! Hans show var den vackraste och mest harmoniska show vi hittills sett. Han började först med ”tömmkörning” i repgrimma, där han visade piaff, passage och half pass, där hästen utan minsta spänning eller misstycke utförde alla dessa övningar även senare under sadel.
Sist fick vi entusiastisk springa in och klappa händerna tillsammans med alla andra medarbterade. Efter detta fanns linda och pat tillgängliga bakom kulisserna, där jag kramade Linda och tackade henne för allt dom har gjort. Trots att hon säkert hört dessa ord många gånger förut, blev hon fortfarande glad och rörd och gav mig en extra kram. Vilket såklart gjorde att jag började störttjuta.
Efter detta var showen slut och vi utförde se sista minuterna av vårt vanliga arbete innan vi började ta ner alltihop. När det vid klockan 19.30 var tid för parelli team middag var vi helt slut. Middagen var jätte god och som avslut delade alla med sig av sina highlights från helgen med Niel Pie och the parelli president Mark där vi fick höra många rörande historier.
Då var äventyret över. Vi har vidgat våra yver, bestämt och ändrat oss angående vår framtid ett flertal gånger. Men jag vet att det jag vill göra är någon gång att få visa upp min häst i en sådan arena med spotligths och vacker musik, jag vill visa världen why parelli is way more then riding, varför man kan börja använda psykologi och hästarnas egna språk istället för slagord och sparkar. Jag vill visa att parelli bara är en hjälpande hand för att du senare ska kunna göra vad du än önskar med din häst, och min önskan är shower/demonstrationer och tävling, där jag tänkte ta vara på den kunskap och möjlighet jag har till gångartsridning.
I början av 2012 åker vi till Florida på en intruktörs test/förberedande kurs. Ger parelli mig stipendium till vidare utbildning stannar jag kvar och gör min externship under våren.
Vi började lördagen med att klockan ringde 05.15, upp och hoppa, jag var riktigt krasslig och fick senare under dagen feber. Men vad gör man inte för Parelli. Vi var på plats för morgonmötet 06.30, iklädda våra blåa tshirtar och en gul EVENT TEAM väst. Dörrarna öppnades kl 8 och showen startade 09.30. Det var KÖ vid halv 8, och folk bara vällde in så fort dörrarna öppnades! Vid entrén blev de då hälsade välkomna av instruktörerna och även Neil Pye, då showen började och instruktörerna behövde vara någon annanstans fick jag hoppa in och hälsa de sena människorna välkomna. Hur kan man komma sent till något sånt här? Annars stod jag vid the parelli connect tower och pratade med folk om parelli medlemskapet, och att de faktiskt får en fri testperiod på 30 dagar då de kan avbryta det utan att ha betalat ett pund!
Då det var en hel del folk som var såna missade vi början av showen, han komma in precis då de lösa hästarna slutat springa och i par gick till varsin predator, Linda och Pat. Temat för helgens celebration var horsenality vilket de snart började presentera och visa, både med hästar där och med filmer på ”typiska” beteenden. Riktigt bra förklarat!
Vi hade fått instruktioner om att när Neil kommer in i arenan så är det dags för oss att gå ut så vi hinner före allt folk. Men då våra ledare knappt hade koll på showen hände det att Neil kom in i arenan för att bara presentera nästa ekipage, lite bittert när man sen hör att vi missat en jätte fin uppvisning, men men. När allt folk kommer finns det inte tid till andra tankar, ibland var det riktigt fullt upp även hos oss.
Pat och Linda hade även varsina sessions med strategier för extroverta respektive introverta hästar. Linda coachade en av instruktörerna och hennes introverta häst, det var så himla kul att se hur intresserad hästen blev och mot slutet var det många som även fällde en tår då hästen valde att mysa med sin människa och leka i hennes hår.
Sista showen för dagen var vi nära på att missa, just för att Neil kom in i arenan. Men några var smarta och avvaktade, vilket vi också gjorde, som tur. Ekipaget han presenterade var Pat och hans trotjänare Magic, detta var hennes sista show innan hon får gå i pension och bli mamma ledig.
Mot slutet av dagen dog min röst, det var inget jag längtade efter mer än en varm säng när allting var över och de sista människorna gått ut.
Efter hotellfrukosten som bestod av dåligt toastade toasts med marmelad eller konstigt vegetarisk ost, begav vi os mot Air Rail linken. Detta är en berg och dal lös berg o dal bana. Vagnarna ser ut som fantasifullt färgglada asiatiska spårvagnar. Den 30 sekunders långa resan blir mycket skrattretandes tack vare arabispirerad musik som reklam för reklam till arabländer som flyg av Emirates. Detta blir såklart en mycket bra start på dagen för portfölj snubbar och flygnissar.
Vi skulle vara på plats 08.50 i LG Arena. Vi hade kollat upp vart arenan låg dagen innan, men när vi väl var på väg så visste vi inte vart vi skulle gå in. Lite extra nervositet där. Men vi mötte några tanter och fick följe i vårt sökande efter ingången. Väl där möttes vi av Parelli Teamet där vi fick namnbrickor och introduktion. När vi gick rundvandring var det som att traska omkring i ett Parelli Paradise. Vårt volontärrum ligger precis bakom arenan och bredvid hästboxarna. Hästen närmast var såklart den vackra skimmelhingsten Pecas som ägs av Mickey.
Efter detta blev vi tilldelade lite arbetsuppgifter. För vår del blev det att 1, packa upp get started dvd. 2. Ta av plasten. 3. Sätta på klistermärke. 4 stoppa det i en blå påse 4. Stoppa ner magasin + broschyr i påsen. Tillsammans med 10 andra skapades ca 500 sådana påsar.
Efter detta tog vi en paus för att dricka lite te, då ser vi Linda och Pat leka med 4 hästar i liberty i arenan. Vilket vi såklart tjuvkikade på. Efter detta fanns det inte mycket att göra så vi kände och klämde på alla parelli grejer. Nästkommande lunch bestod av pizza med pommes och muffins. En aning mättande… Under maten hade vi privilegiet att prata om snowboard, skjuta skräp i rymden och konstruera sitt framtidsyrke, med Colorados It manager Stanley, som var lika pratsam som man kan förvänta sig av en äkta amerikan.
Mötet efter lunchen leddes av Neil Pye, britten som alltid presenterar Pat och Linda, vilket han gjorde även i detta fall. Pat höll ett berörande tal om parellis core values och framtidsvisioner som innebär satsningar på barn, scholarships, horse rescure centers och terapi ridning. Linda pratade om helgens hightlights. Parellis fotograf Coco tog sedan ett gruppfoto på alla.
Senare fick vi välja inom vilket område vi ville jobba under helgen, Anne valde inventering och jag valde Parelli Connect. Jag är nu proffs på parelli connect!
För nya medlemmar är det 30 dagar fri prövo period. Ni måste under inloggningen välja hur mycket ni vill betala och ange kortuppgifter, men detta sker Efter 30 dagar. Ni har under dessa dagar all möjlighet att använda parelli connect till fullo och köpa saker på parelli.com för rabbaterade priser men även avsluta ert medlemskap utan att ni behövt betala något! När ni blir medlemmar (med free trial för alla såklart) skriv in i sista rutan att ni blivit invited av [email protected]
Under vårt sista möte under dagen fick vi en överraskning tillsammans med tröjorna vi ska använda under helgen, blå för lördag, grön för söndag. Överraskningen var en Horsenality + HUMANALITY report = MATCH (av ett värde på ca 2000kr). SÅ himla spännande! Men vilken häst ska jag välja?!
Tills sist blev det lite shopping, klädkollektionen var inte var vi hoppats på men det inhandlades en varsin tröja, och lite andra nödvändigheter. Det sista vi gjorde var att utvärdera parelli saddles. Detta innebar att provsitta varje sadel och ställa onödiga frågor till dom väldigt trevliga försäljarna. ( Om någon vill ge mig en present får det gärna vara en Parelli Dressage saddle, extra wide 17” !!!! )
På vägen tillbaka mot de flygande spårvagnarna fick vi uppleva teletubbiland då det skuttade omkring en kanin familj med 3 bebis kaniner i parken. Vi var helt SLUT. Nästa dag börjar på plats 06.15, DET SKA BLI SÅ HIMLA SPÄNNANDE!
Hästar som går i hagar som är mindre än 5 paddockar stora
19 % av dessa kan vara svårfångade (motsvarande siffra hos hästar som går i större hagar är 10 %)
44 % av dessa hästar behöver stå uppbundna vid vissa tillfällen (motsvarande siffra är 22 %)
27 % av dessa hästar har svårt att stå still (motsvarande siffra är 15 %)
12 % av dessa upplevs stressade/nervösa/rädda vid hantering från marken (motsvarande siffra är 2 %)
13 % av dessa upplevs stressade/nervösa/rädda vid ridning (motsvarande siffra är 5 %)
8 % av dessa upplevs stressade/nervösa/rädda av sina ägare (motsvarande siffra 3 %)
Möjligheten till frihet påverkar hästar tydligt då 12 % av de hästar som går i hagar som är mindre än 5 paddockar stora, upplevs stressade vid hantering från marken. Den motsvarande siffran hos hästar som har större möjlighet till rörelse är 2 %. Denna skillnad är lika stor och skrämmande när det gäller hur hästarna upplevs under ridning. Likaså innebär inte en mindre hage att en häst kommer bli lättare att fånga då siffran är 19 % hos de med mindre hagar, och 10 % hos de med större. Hela 44 % av hästarna som går i mindre hagar har svårt att stå still, när motsvarande siffra är 22 %.
Kan det vara mängden rörelse eller tillgången till frihet genom stora ytor som gör hästarna lugnare och mer sammarbetsvilliga?
Hästar som får sin ranson grovfoder uppdelad under dagen
40 % av dessa hästar behöver stå uppbundna (motsvarande siffra hos hästar som får fri tillång på grovfoder är 22 %)
23 % av hästarna har svårt att stå still (motsvarande siffra är 20 %)
35 % av hästarna som får givor minst 4 gånger per dag har svårt att stå still
9 % av hästarna upplevs stressade/nervösa/rädda vid hantering från marken (motsvarande siffra 4 %)
11 % av hästarna upplevs stressade/nervösa/rädda vid ridning (motsvarande siffra är 6 %)
31 % av dessa hästar blir halta minst en gång per år (motsvarande siffra är 22 %)
24 % av dessa hästar har varit allvarligt sjuka (motsvarande siffra är 22 %)
Skillnaden av andelen hästar som upplevs stressade vid ridningen fortsätter att vara större även när synvinkeln ändras. 9 % och 11 % av de hästar som får sin ranson grovfoder uppdelad under dagen upplevs stressade vid hantering från marken respektive under ridning. Motsvarigheten är inte lika påtaglig även om den är tydlig då siffrorna är 4 % och 6 % bland de hästar som istället får fri tillgång på foder. Då hästen är skapt för intag av många små mål mat per dag kan brist på detta skapa stressrelaterade beteenden, som i sin tur kan orsaka skador orsakade av hästar sinsemellan. 31 % av de hästar som har förmänskligade ätmönster är halta minst en gång per år, där den motsvarande siffran är 22 %. Detta kan bero på många faktorer, men en skillnad existerar och en av orsakerna kan mycket väl vara att hästarnas psykiska hälsa tvingar de till en stressrelaterad vardag där andra individer ur flocken är ett hot mot den bristande tillgången på mat. Ett medelvärde över hur mycket hö en mellan till normalstor häst vill tugga i sig för att känna sig tillfredsställd är 0.4kg hö per timme. Detta är då hö som hästarna har försvårad åtkomst till då det ligger i nät. Därför får hästen endast i sig den mängd den dragit ur. Då höet ligger löst får hästen med desto mer i varje tugga. Det ät tydligt att den ranson hö dessa hästar fick i hönät tillfredställde deras behov samtidigt som de mindre hästtyperna inte led av för stor övervikt. Mängden löst hö en häst vill äta för att känna sig tillfredsställd fastställdes inte, då hästarna ätit så pass mycket att det inte funnits kvar vid mätningstillfället.
20 % av dessa hästar är svårfångade (motsvarande siffra hos oskodda hästar är 8 %)
33 % av dessa är halta minst en gång per år (motsvarande siffra är 25 %)
57 % av dessa har varit i behov av veterinär minst en gång (motsvarande siffra är 48 %)
28 % av dessa har varit allvarligt sjuka (motsvarande siffra är 20 %)
En annan faktor till skadorna, eller till att skadorna blir desto mer påtagliga i hästens liv kan vara de järnbeslag som 57 % av hästarna har på sig året om. 33 % av dessa hästar är halta minst en gång per år, där den motsvarande siffran bland barfota hästarna är 25 %. Likaså har 57 % av dessa hästar varit i behov av veterinär minst en gång, där den motsvarande siffran är 48 % hos de oskodda. Skaderisken sinsemellan hästarna ökar avsevärt på vintern då hästarnas halkrisk minimeras när broddar sätts fast på skorna. Då det sker onaturliga krafter och vibrationer i hoven vid ett vanligt hovnedslag för hästen när den går, kommer även sparkarnas kraft och slutresultat att påverkas av järnskor. En intressant siffra är då 20 % av hästarna med skor är svårfångade, samtidigt som motsvarande siffra är 8 % hos de oskodda hästarna. Kan hästarna vilja komma ifrån det som ägaren brukar vilja göra med hästen, skorna kan under detta då orsaka hästarna ett obehag som de hellre vill undgå. Möjligtvis kan det vara så att de skodda hästarna springer iväg för att de kan, och inte hindras av smärta som de oskodda inte skonats ifrån. Dock har 28 % av de skodda hästarna varit allvarligt sjuka där den motsvarande siffran hos de oskodda är 20 %. Små men påtagliga skillnader.
8 % av dessa hästar upplevs stressade/nervösa/rädda av sina ägare (motsvarande siffra hos hästar som bor på lösdrift är 4 %)
10 % av dessa hästar upplevs stressade/nervösa/rädda vid hantering från marken (motsvarande siffra är 3 %)
12 % av dessa hästar upplevs stressade/nervösa/rädda vid ridning (motsvarande siffra är 6 %)
16 % av dessa hästar skulle inte påstås vara väluppfostrade (motsvarande siffra är 11 %)
22 % av dessa är svårfångade (motsvarande siffra hos hästar som bor på lösdrift är 5 %)
46 % av dessa hästar behöver stå uppbundna vid vissa tillfällen (motsvarande siffra är 19 %)
28 % av dessa hästar kan ha svårt att stå still (motsvarande siffra är 13 %)
Genom de båda enkäterna uppkommer en bild av att den svenska hästhållningen är mycket blandad där den traditionella inte dominerar lika starkt som den kan uppfattas, bara genom en åktur på landsbygden. 62 % av hästarna lever halva året uppstallade på box och spenderar en stor del av sitt dygn i isolerade utrymmen inomhus. För ett strövande bytesdjur är dessa mycket onaturliga förhållanden, dock anses enligt ägarna endast 8 % av dessa hästar vara stressade. Detta är dock dubbelt så många som av de hästar som bor på lösdrift. Dessa siffror stiger då frågan lyder om utomstående skulle påstå att hästen var stressad eller nervös. Då upplevs 10 % av de boxlevande hästarna vara stressade vid hantering från marken, och 12 % vid ridning. Dessa siffror motsvaras av 3 % och 6 % hos de hästar som bor på lösdrift. Orsaker till stressrelaterade beteenden kan vara många, framförallt då lösdriftslevande hästar fortfarande kan upplevas på detta sätt är boven inte endast inhysningsformen. Samtidigt sätts de lösdriftslevande hästarna in i människans omgivning med begränsade områden så som stall och ridhus då de möjligtvis sköts om och rids. Men även vid dessa tillfällen finns en tydlig skillnad då endast 19 % av de lösdriftlevande hästarna behöver stå uppbundna vid skötsel i stall, där motsvarande siffra är 46 % hos hästar som var dag vistas flera timmar i dessa stall. Mängden frihet hästar upplever under dygnet kan därigenom påverka hur bra hästarna hanterar den mänskliga miljön.
Det är tydligt att jordbruksverkets föreskrifter i första hand är skapta för den traditionella hästhållningen med utarbetade mått så att ingen inredning kan hindra hästen från att utföra dens naturliga beteenden. Det saknas måttbestämmelser för storleken på det utrymme i vilket hästen ska få sin dagliga utevistelse. Likaså finns det en tidsbestämmelse för antalet timmar en häst får gå utan ett vindskydd, men ingen minsta tid en häst bör gå ute.
Hästar som används eller kommer användas till tävling
36 % av dessa står på box under sommarhalvåret (motsvarande siffra hos fritidshästar är 16 %)
84 % av dessa hästar har skor på sig året om (motsvarande siffra är 49 %)
53 % av dessa går i hagar som är mindre än 5 paddockar (motsvarande siffra är 40 %)
16 % av dessa går ensamma under sin hagvistelse (motsvarande siffra är 6 %)
33 % av dessa är halta minst en gång per år (motsvarande siffra är 28 %)
36 % av dessa har varit allvarligt sjuka (motsvarande siffra är 20 %)
59 % av dessa hästar har varit i behov av veterinär minst en gång (motsvarande siffra är 50 %)
Svenska ridsportförbundet tycker att allting ska anpassas efter hästen i fråga och dens användningsområde. Detta kan vara en förklaring till varför 16 % av hästarna som används eller tänker användas till tävling går ensamma under sin hagvistelse, när endast 6 % av fritidshästarna gör det. Går det att fastställa att hästarnas bästa inte är den högsta prioriteten när 36 % av tävlingshästarna har varit allvarligt sjuka, och endast 20 % av fritidshästarna mött samma öde.
86% av dessa går på lösdrift under sommarhalvåret (motsvarande siffra hos hästar som varit hos samma ägare i mindre än 2 år är 69%)
50% av dessa går på lösdrift under vinterhalvåret (motsvarande siffra är 19%)
69% av dessa hästar har ej skor på sig året om (motsvarande siffra är 25%)
40% av dessa har fri tillgång på grovfoder (motsvarande siffra är 20%)
65% av dessa går i hagar större än 5 paddockar (motsvarande siffra är 33%)
2% av dessa skulle upplevas som stressade/nervösa/rödda (motsvarande siffra är 14%)
92% av dessa hästägare avvaktar vid skada/sjukdom (motsvarande siffra är 65%)
Diskussion
Av de svårfångade hästarna har 76% varit hos samma ägare i mindre än 5 år vilket visar på att hästarna, eller ägarna, med åren förändrats då motsvarande siffra är 45%. Det kan vara hästarna som vant sig, eller börjat tycka om det som det senare kommer att innebära när denne blir infångad, eller så är det ägarna som med åren förändrats, införskaffat mer kunskap eller bytt hästhållning. Då det visar att 50% av hästarna som varit hos samma ägare under mer än 5 år, går på lösdift under vinterhalvåret. Där den motsvarande siffran är 19% för hästar som varit i samma ägo i mindre än 2 år. Likaså har 69% av dessa ägare valt att inte sko sin häst, där motsvarande siffra är 25%.
Nu börjar det närma sig! På Onsdag morgon bär det av till Arlanda för att ta oss till Birmingham, NEC Arena & PARELLI CELEBRATION! Det blir en ledig dag, får se vad vi gör då, men datorn och några parelli filmer följer såklart med. Sedan börjar det, på fredag! Då börjar vi nog med att lära känna alla andra volontärer lite (det är Parelli, vänskap och glädje ska spridas till alla, inte bara hästar!)
Det ska bli så otroligt spännande att få vara en del av riktig Parelli- anda. Även dela med sig och få vara med att göra en skillnad i denna hästvärld! Make the world a better place for horses and humans!
Sen ska nog detta event vara det sista för Magic, då hon efteråt åker hem till US och blir mamma ledig ett tag. Temat för Celebrationen är Horsenalities, hoppas komma hem med massor av arrow in my quiver!
Så nu börjar förberedelserna! Både packa inför resan, plugga ifatt det jag missar i veckan, ansöka till högskola och göra alla andra saker jag inte hinner med.
På söndag morgon kommer även det första inlägget med (enligt mig) intressanta resultat från mitt projektarbete. Ska försöka hinna skriva alla dessa och göra så att två blogg inlägg per dag publiceras med intressanta resultat.
Sedan följer datorn med till england så förhoppnnigsvis blir det färska inlägg om de fullspäckade parellidagarna!
Under veckan hann även min älskling fylla 6 år! (helt otroligt så fort tiden går! )
Den 27 mars 2005 föddes lilla Snaelilja en månad förtidigt i snön.
den 26 mars. Frodis fösta ridtur med sadel. Inlägget är på engelska kopierat rakt ifrån parelli connect.
Today was not the first time he had the saddle on, but it was a long time ago. everything went great online. But when I got up on him he did get a bit tense, surely it feels different from how it feels with the barebackpad. We did a couple of laps. The signals from my seat must feel a lot different cause he was very thoughtful, and when my legs came to tight he did a little buck. But after that he relaxed and walked around yawning.
I got off then and changed to the pad and went for a little trail ride. There was something, he had his ears more back than he usually has, but otherwise his posture was the same relaxed one. He also didn't choose the trot as much, and he didn't really want to canter. Although I guess that the little pain I felt in my back could be the cause of his behaviour. But GODWHAT A TÖLT! Wow it was a really long time ago I got to ride such a nice and fast tölt! (the fact that is was so natural made is even better!) Now I remember why we have icelandichorses!
